Jag hatar känslan av att hela tiden vilja mer än den andra personen. Jag hatar att vara beroende av någon annan. Innan klarade jag mig hur bra som helst på egen hand och nu deppar jag ihop så fort jag blir själv...Men jag tror inte att det är själva ensamheten jag har problem med, utan mer oron för att bli lämnad. Men å andra sidan, hur bra kommer det fungera om jag hela tiden vill nåt mer? Jag är trött på att stå still på samma ställe och bara trampa utan att komma nånstans. Har gått ganska lång tid nu och jag nöjer mig inte med att höra "jag inte är redo" eller "det går inte". Säg som det är då istället, att "jag vill inte". Är absolut inte de jag vill höra egentligen, men hellre de än att jag ska behöva gå runt och vänta på att du KANSKE nån gång ska vilja lika mycket som jag. Det håller liksom inte i längden. Är trött på alla undanflykter nu...
Skönt och få ur mig lite tankar. Annars sitter jag bara hemma idag och känner mig riktigt hängig..Förkyld, ont i halsen och allmänt tung i huvudet. Skulle egentligen ha tränat lite fotboll idag (för första gången på typ hundra år!!!) men i och med ovanstående så får jag hoppa den här gången och ta igen det nästa vecka. Dom ringde även från jobbet idag, så imorn jobbar jag 8-13 och på torsdag 8-17. Skönt med lite timmar iallafall :-) Tror de va allt jag hade och säga för idag. Ska ta och slänga ihop lite käk nu, sen invänta Lyckan i LA, desperate hosewives och bigbrother!
Slänger upp en bild på mig och min fina mamma <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar